Åhh, alltid när det händer något extra kul eller trevligt brukar jag direkt tänka "blogg-material". Hjärnan börjar nästan skriva ett helt inlägg om det här, och jag får hejda mig själv för att ens kunna vara social med personen jag är med vid just det tillfället. Men sen, när jag kommer hem och sätter mig vid datorn. Ja då är allt som bortblåst! Jag kommer inte ihåg ett dug av det som var så perfekt att skriva om.

Och samma var det idag. Hade något sjukt roligt, intressant eller allmänt awesome att berätta. Men så fort jag skrev mitt lösen och tryckte på logga in knappen så försvann det. Och här går det inte att göra något åt det. Som när man går ut från sitt rum för att göra något och när man kommer ut så har man glömt vad man skulle göra. Då går man tillbaka till sitt rum och vips så kommer man på det! Men i blogg-fallet så går det ju liksom inte att gå tillbaka. Ska jag köra bilen in till stan/gymmet och sedan komma på det.

Haft en sjukt bra träningsvecka. Sådana veckor är alltid välkomna! Dessvärre blir det ju inte lika synligt resultat när man äter som man gör, hehe. Dock har jag försökt tänka på det denna vecka och minus fyllekäket igår så har jag ändå lyckats ganska bra. Det är svårt att anpassa maten så som man själv vill ha den om man bor med flera och delar på maten osv. Då dras man lätt med i deras vanor. Men, för att inte bli värsta pinnen så är mitt mål att äta vanliga husmanskost i lagom stora portioner och sedan försöka skippa det onyttiga bara. Antingen fredag eller lördag får jag lyxa till det och unna mig något onyttigare. Men gärna då inte en hamburgare på sjuttioelvatusen kalorier. Kanske en liten skål med chips eller lite extra dressing till köttet.

Nästa vecka måste jag dock se till att kroppen får vila lite mer och få den sömn den behöver. På eftermiddagen känner jag av att jag sovit för lite och är segare än vanligt. Sånt får inte hända! Så tidigt i säng idag så man är pigg och gla' till morgondagens innebandymatch! :D

Jag och min lillasyster satt igårkväll i bilen på väg hem från träningen. Vi är båda väldigt lika när det kommer till godis, läsk osv. Vi är inte så jätteförtjusta i det och dessutom är vi ganska snåla när det gäller att lägga ut pengar på det. 

Så där sitter vi i bilen - och har en livlig diskussion om högstadiet. Hur våra klasskamrater kunde gå på rasterna till ica och köpa en cola eller lite lösviktsgodis. Gärna 3-4 gånger i veckan också, vilket vi ALDRIG skulle göra. Jag tror att vi, under hela högstadiet, slösade pengar på sånt mindre än vad man kan räkna upp på handen. Medan andra redan hade varit där minst tio gånger under en månad. Även fast det bara vara en fejkcola från turkica för 5 spänn per gång, så blev det ju mycket i längden. 

Då kläcker syster plötsligt ut sig:
"Ja, slösa pengar ni. Så blir jag rich bitch".

Direkt när jag hörde kommentaren höll jag med. Så jävla klockren. Att vi är så lika också. Och det är ju sant. De som slösar pengar på onödigheter har inte råd till annat som de kanske vill. Det är därför jag varit utomlands 1-2 gånger per år med mina kompisar och gjort sånt jag vill göra. Visserligen har man inte råd till allt bara på grund av att man tackar nej till att köpa godis. Men då har man i alla fall kommit en bit på vägen.

Jag förstår inte varför folk ska lägga sig i ens privatliv. Snoka runt på mina konton, hacka sig in på dem, kopiera konversationer jag skriver till folk och sedan maila/ringa till vissa personer och säga saker om det. Har ni verkligen inget eget liv att bry er om? Jag vet att jag inte är perfekt. Ingen är det. Men det ger väl er ändå inte rätten att hålla på så här. Jag sköter mitt så sköter ni ert. Men ni verkar ju knappt ha något att sköta. Jag hatar folk som ska vara anonyma också. Är ni för fega eller?

Nu vet jag inte om det är en vääldigt konstig slump att det hänt två gånger inom loppet av två månader typ. Och på två olika sajter/konton jag har. Är det en och samma person som försöker jävlas med mig eller är det helt enkelt en jävla slump att det händer? Dock så har ju även jag lärt mig en läxa nu. Skriv inte opassande saker på nätet, för vem som helst kan komma att se dom - och även kunna bli sårade av dem. Det borde ni också tänka på! Innan ni skriver sånt som ni egentligen inte menar.

Efter veckor av missflyt och tråkigheter ser det äntligen ut att vända lite. Den här veckan har varit super och jag välkomnar den spännande helgen med öppna armar. Det har varit jobb hela veckan lång, jag har blivit bjuden på kinamat av pojkvännen, vi har vann innebandymatchen idag - där jag gjorde 3 mål och 1 assist, det blir trevligheter med vänner ikväll, det blir pite och party imorgon, jag ska få håret fixat på tisdag och snart är det jul! Ibland tycker man att livet är alldeles perfekt och underbart. Som nu till exempel.

Det jag skulle skriva om håller sig ganska nära till ämnet jag pratade om. Dock handlar det här inte om andra, utan om mig själv och vad jag tycker. Eller faktiskt om vad jag känner. Just nu vet jag inte vad jag känner. Eller jag vet ju en del, men det är så många främmande känslor så jag inte vet vad jag ska göra av dom. De förvirrar mig så jag inte vet vad jag vill. "Undra vad som hade hänt om jag gjorde det valet istället" går igenom mina tankar nästan dagligen. Hur vet man att det man gjort, och valt att leva med är rätt?

Kanske man bara nöjer sig nu.. för om man skulle försöka med något annat och misslycka så har man förlorat allt, även det man har idag. Ibland skulle jag vilja kunna se in i framtiden. Eller se ungefär hur det skulle se ut om jag valde att göra si eller så. Jag vågar inte chansa. Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker. Fast ändå så gör jag inte det, hur nu det kommer sig. Men nu när jag tänker efter så nöjer jag mig. Eller så tror jag att jag kan få så mycket bättre. Anledningen till varför jag är kvar nu är för att jag tror att det inte kommer funka och välja en ny väg och sedan kommer jag även inse hur bra jag har nu. Och att det är för sent för att gå tillbaka.

Dagens lärdom: Man vet inte vad man har förrän det är för sent.

Och även fast jag inte inser det nu så vet jag att det är det man inser förr eller senare då man bryter av och väljer en annan väg, bara för att man tror att man nöjer sig nu och egentligen kan få det så mycket bättre. Jag vill ju egentligen det men så börjar jag att tänka: "tänk om..". Man kanske ska ta och lyssna på talesättet ändå. Det är ju inte sant i alla fall, för man KAN välja bättre. Det har jag varit med om. Först nöjt mig men sedan valt något nytt. Och det funkade. Men när vet man när det är den punkten då man kommer gå mot sämre om man väljer något annat?  När det är bästa är nuet och när man ska vara glad för det man har och för var man är idag. För just nu har det bara gått nerför...

Okej, nu var det ju inte det jag egentligen skulle skriva om i förra inlägget. Jag skulle skriva om hur jag känner. Glömde bort det eftersom jag började tänkte på förra ämnet eftersom jag själv var nära på att göra det. Visst, ibland händer det bara att man råkar göra det. Men om det är varje gång! Då borde man tänka om. Kanske det inte händer något eftersom du aldrig pratar direkt med den det rör sig om.

Som sist det hände och det var jag som BORDE ha tagit åt mig. Kompis nr 1 skrev det på bloggen dagen efter, men nämnde inga namn utan sa bara hur vissa personer kunde göra si och så. Därefter skickade en annan kompis ett sms och sa att "de" (tre stycken) hade pratat om det jag gjort och inte tyckte det var okej osv. Jag vet att hon som skickade det aldrig skulle komma på något sånt själv, och om hon gjort det så skulle hon prata direkt till mig och säga vad HON tyckte. Inte blanda in alla andra som var med, bara för att låta som att alla tycker det är fel. Så vet nog vem som kom på idén. Och nej, jag säger inte att jag gjorde rätt för det gjorde jag inte. Men hon som skrev så på bloggen kunde nog varit lite bättre på att hantera det och skrivit det direkt till mig. Och den andra hade också kunnat skriva så om hon tyckte det. Men blanda inte in flera när ni tycker en grej. Och skriv det inte rakt ut så alla kan se och ta åt sig / undra. Skriv det till MIG isåfall, om det nu handlar om mig.

Och herregud, nu kom jag in på det ämnet IGEN. Det måste verkligen irritera mig sjukt mycket. Återkommer om det jag skulle skriva om i nästa inlägg..

Alltså, jag är väldigt dålig på att prata (alternativt skriva) vad jag tycker och känner. Inte nu om vilket tv-program som är bäst och vad jag tycker om maten vi provade på. Utan mer om känslor. Mina egna och vad jag känner om folk. Både på facebook och bloggar så ser jag flera som gör det. Ibland vet man inte ens vem det handlar om - om dom nu är upprörda och skriver vad de tycker om en person.

Sånt gör mig lite provocerad. Om det nu inte är meningen att alla ska fatta och det bara rör sig mellan dom två kan dom ju lika gärna ta det över sms. Skriva ett sms och säga exakt vad man tycker och tänker. Istället för att skriva "högt för sig själv" och så ska den andra "ta åt sig". För det är väl det som är meningen? Annars finns ingen vits med att skriva så. Nackdelen är ju att många kan ta åt sig. Men då brukar de säga att det kanske finns en anledning till att just ni tar åt er? Ja, men om du nu har ett problem med personen - ta det enskilt!

 Hur kul är det att så fort jag tex hamnar i bråk med någon så ser jag exakt den statusen hamna på min kompis blogg sekunden efteråt. Om du nu har något problem med mig så ta det över ett sms direkt istället. Skriv inte ut på internet hur du inte fattar hur vissa kompisar kan bete sig si och så och göra si och så utan att tänka. Ingen annan behöver bry sig, bara den det rör sig om.