Det är synd att julafton inte är likadan som den var förut. Då det var den mysigaste dagen på året och man bara umgicks med släkten och inte brydde sig om något annat. Då tiden mellan maten och tomten var den längsta som fanns och då man faktiskt tyckte kalle anka var roligt. Fast det kanske även berodde på att man verkligen fick julkänsla den första december, såg hela julkalendern, var hemma på helgerna och tände adventsljusen, såg luciatåget och själv var med i ett, var omringad av vit snö hela december, käkade lussebullarn i mängder och hade paketöppning på skolan. Och sen berodde det kanske på att man just var liten. Jag vet inte.

Trots att jag hade en trevlig julafton igår var det något som fattades. Någon ynka minusgrad, har jobbat alla söndagar (adventdagar), inte julbakat, snön är ynklig i år, jag såg inget luciatåg, jag har blivit "för stor" för julkalendern och halva släkten kunde inte komma till mormor. Den var fin och trevlig och vi gjorde det bästa av situationen. Jag hade inte önskat mig någonting utan jag ville bara umgås med släkten, den del som faktiskt var där. 

Men jag kan ändå inte släppa det. Det är inte som förr..

Jag tycker det har varit höst länge nog nu. Vi behöver lite vitt på marken för att lysa upp de mörka eftermiddagarna vi har nu.

Den senaste veckan har jag fått flera röda prickar och utslag på kroppen som kliar som bara den! F och E lurar i mig att jag har värsta rabiessmittan, eller åtminstone nå smittkoppor/svinkoppor, så dom tvingar mig att kolla upp det nu. Kanske lika bra, för annars hade jag nog inte gjort det. Jag hatar att gå till sjukhus/vårdcentralen etc.

Om två timmar får jag se vad det är. Hoppas det inte är något allvarligt i alla fall.

Inatt hade jag en sån hemsk mardröm. Jag vaknade och kände paniken jag just upplevt. Det var själva känslan som var så läskig. Skulle aldrig vilja uppleva den.

Jag blev av med körkortet! Och så försökte jag dölja allt för mina föräldrar och göra om det så fort som möjligt men det var typ omöjligt. Teorin hade jag helt glömt bort och på uppkörningen hade jag också glömt vissa saker. Jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till...

..och så vaknade jag! Det tog typ flera minuter att inse att jag fortfarande hade körkort. Var till och med tvungen att gå och kolla i börsen så det var där.

Så vissa tycker drömmar om läskiga monster och spöken kallas mardrömmar. Då har dom inte drömt om det här!

Oj vad bloggen blivit bred! Och nej jag orkar inte göra min header bredare som det rekomenderas. Sånt har jag inte tid för! Ni ska bara veta vilken upptagen bloggerska jag är. Har möten inbokade, program att vara med i och nya kläder att designa etc etc. 

På tal om bred så sa mamma en grej när vi hörde en låt av Robyn:
Mamma: Robyn har ju blivit ganska stor nu.
Jag: Ja.

Mamma: Som artist alltså.

Det finns ett hål i verkligheten.

Pratar med älsklingen på skype.

J: Och vet du vad som händer på torsdag? :)))))
Jag (säger det första jag kom att tänka på, vilket absolut inte var det viktigast!): HOCKEY!!!!! Hemmapremiärmatch!!
J: .....
Jag: Och jag får min lön!!
J: .....
Jag: ... och sen var det ju en ännu viktigare grej som jag inte nämnt. Den viktigaste av dom alla!
J: Jojo, skyll på det. Jag är inte viktig alls näe. Du tänker bara på hockeyn.

Fotnot: vi "firar" 3 månader på torsdag

Jag och J håller på att laga pizza. Jag har alltid varit skeptisk mot billiga märken, och påpekar det medan jag strör över skinkan - som är av ett billigare märke (i stil med euroshopper).

J: Var inte så skinkig nu!