Vilken sensation! Jag har loggat in två gånger under denna ljuvliga afton. Men det var bara för att träningen blev inställd och det är paus i top model. Alltså kommer det med största sannolikhet aldrig hända mer än en gång varje kvartal.

Tänkte fira det med att säga att jag och E har börjat sola. Hej cancer. Eller i alla fall hej bruuun och fin beach 2011. Vi ska ju alla dö 2012, så då spelar det ju ingen större roll.

Nu ska jag dyka djupt ner i havet av linjära ekvationssystem, andragradsekvationer och alla dessa kvadrerings- och konjugatregler. Det ser ut att bli väldigt mörkt och undervattensströmmar kan dyka upp när man minst anar det. Oturligt nog har jag ingen flytväst med mig, så jag får se om jag klarar mig ur det här. Kommer bli väldigt tufft.

Okej, där spårade det lite..

För att göra saken enkel så är det matteprov imorgon. Är jag förberedd? Jag öppnade matteboken för första gången idag (hemma alltså) och jag fattar nada av b och c-uppgifterna. Jag välkomnar helt enkelt provet med öppna armar. Eller?

Som de flesta i min omgivning vet (och snart också ni) så hatar (nä, det lät så starkt. avskyr...) jag svensk musik. Så fullkomligt tråkigt så det finns inte. Kent, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, Daniel Adams-Ray, Oscar Linnros, Melissa Horn och allt vad det nu finns.

På engelskalektionen fick vi en lapp på en artist som vi tyckte var bäst och skulle argumentera om varför just den var bäst.

På svenskan fick vi varsin dikt tilldelad personligen av våran svenskalärare som vi ska göra en diktanalys om.

På minus 30 festivalen jobbade jag under ett pass där det spelades några olika band och artister.

Vad tror ni alla de här meningarna har för gemensam nämnare!? Jo, HÅKAN HELLSTRÖM. Det vill säga s v e n s k  m u s i k. Håkan Hellström stod det på min lapp, diktanalysen jag fick är en av Håkan Hellströms låtar och under minus 30 fick jag arbeta under Håkan Hellströms framträdande.

Allt jag hör och ser är Håkan Håkan Håkan Håkan Håkan. Och inte nog med det. På rix fm ska de så klart spela sönder Oskar Linnros Genom Eld. Och för ett par månader sedan (eller typ höstas, men whatever) var det Från och med du samt Gubben i lådan som nöttes tjugofyrasju. Vad vill ni mig!?? Lämna mig ifred!

Okej att jag har annan musiksmak, men ni kan väl fatta att alla tycker olika. Nä, de enda svenska artisterna och banden jag gillar är de som sjunger på engelska, som till exempel Neverstore (<333) och Eric Saade. Resten kan lämna mig ifred. Eller förresten, Nordman, pokemonlåten (dock engels från början, så den räknas väl inte), markoolio och fronda kan få dyka upp lite här och var som lite nostalgisk SVENSK musik.

Nu känns det som att det är tusen grejer igen i skolan framöver. Varför kan dom inte bara sprida ut på allt? Nej, allt i en hög var det visst. Skolans motto.

Saker att avverka:
- Läsa ut svenskaboken samt göra en muntlig redovisning av den, där ett blad med frågor ska vara besvarade.
- Idrottsprov. Hälsa, kost, stress, vila eller vad det nu handlade om.
- Hjärt och lungräddnings examination
- Engelska grammatik prov

- Matteprov om andragradsekvationer med mera (imorgon!!! hjääääälp)
- Historiarapport om imperialismen

- Lämna in en diktanalys

Detta var mest som en note to myself, men det får mig nästan bara att inse hur mycket jag har att göra och hur lite jag har börjat med.

Och ändå sitter jag här.

Jag började fundera på varför jag knappt orkar logga in här på bloggen ofta. Jag går hellre mer sällan och när jag väl är inloggad så bombaderar jag med inlägg, istället för att fint och prydligt skriva lite smått då och då. Då slog det mig varför jag är så lat.

Det är ju inte automatisk inloggning på bloggplatsen!

Jag menar, facebook/bloglovin/m.m är jag inne på varje dag. Det är ju bara att klicka upp sidan i explorer och vips så är man inne. Snabbt och smidigt. Nemas problemas liksom. Men när jag ska hit. Nä, då måste jag först skriva in mitt himla bloggnamn och lösen. Sen måste jag DESSUTOM skriva in någon himla säkerhetskod. VARJE gång jag loggar in. Fattar ni hur jobbigt det är!?

Så jag tror bloggplatsen hade tjänat på att ha en automatisk inloggning varje gång man klickar upp sidan. Utan nån himla säkerthetskod. Eller dom hade kanske inte tjänat på det. Men jag hade säkerligen loggat in flera gånger. Så lat som jag är.

Dagens ungdomar alltså... (eller det kanske bara är jag?)

Poeter/diktare (eller vad man nu kallar dom nuförtiden) är ju inte riktigt helt friska.

Nyss när jag satt och halvskummade igenom min blogg så tittade jag på högra sidan i menyspalten, där det stod "För ett år sedan" och så var det rubriker på inlägg jag skrivit för exakt ett år sen. En av rubrikerna var "Drömmer om Thailand istället".

Känns surt att jag bara fått drömma vidare. Det är ju inte bra att drömma för mycket. Jag vill till Thailand - NU.

Meeeeen, som så många andra gånger, får jag helt enkelt drömma vidare.

Ibland förstår jag inte nivån på våran engelska b kurs. Inte nog med att vi spenderade säkert tre lektioner till att rita, förklara och hitta synonymer till typ 10 ord. Igår fick vi dessutom en höruppgift som var som följande:

Vi skulle lyssna på fyra olika personer som berättade om sig själv och så skulle vi lista ut varifrån de kommer, eller vilken dialekt dom hade. De fyra alternativen var British, American, Australian och Indian - vilket läraren redan har talat om för oss.

När vi slår upp hörövningssidan och bandet börjar läsa på första stycket, som säger exakt vad vi ska göra, så avslutar den med - Ett tips: Det är fyra olika länder.

Man ba; Noo shit, menar dom det!!??

Dessutom har vi knappt öppnat bokan utan får ganska lätta stenciler att klura på. Och bänkboken som vi hade för ett tag sen fick vi väl cirka en och en halv månad på oss att läsa ut, till skillnad från svenska b kursen - då det var 2-3 veckor som gällde. Men, jag klagar inte! Bara det att i slutet så kommer det typ vara värsta megasvåra slutprovet, som betygen kommer gå efter. Och då kommer jag sitta där och inte kunna någonting. Kuuuul!