Sitter här med en varm kopp kaffe och funderar på livet. Över hur en liten grej kan vara så jäkla irriterande och störande. Fast man egentligen inte borde bry sig. Som det där med att ha klockan på höger arm, som jag såg en kompis hade tweetat. Det är så störande så det inte är sant. Man ska ha den på vänster, så är det bara.

Fast det kanske är så folk har tänkt när de sett mig äta med kniven i vänsterhand och gaffeln i höger, trots att jag är högerhänt. De säger att det absolut är fel medan jag faktiskt inte bryr mig. Precis så är det med mig och folk som har klockan på höger hand. Det GÅR BARA INTE. Men när man själv gör det där felet, så är det faktiskt ingen större sak.

Jag har förresten börjat få ett väldigt allvarligt problem. 

Nu är det så att jag faktiskt blivit duktig och sitter numera alltid vid skrivbordet när jag sitter vid datorn. En bra ergonomisk ställning (oftast, hehe) och det har absolut blivit slut på halvliggandet i sängen med datorn på magen. Men nu till problemet.. Efter att jag suttit ett litet tag får jag världens sockerdricka i foten! Ibland, om jag inte gör något åt saken, kan det spridas upp mot smalbenet. För att lösa problemet brukar jag korsa över andra benet eller försöka mig på femtioelva olika "bra" sittställningar.

Men det kan ju inte vara hälsosamt att få sockerdricka i foten så ofta? Så jag undrar om man får något men när man blir äldre eller nåt..

Dessutom flög en geting in i rummet nyss. Drabbas av panik varje gång och kutar ut ur rummet. Sen får pappa komma med tidningen och mörda det förbaskade krypet. Det är också ett jobbigt problem, om ni ville veta.

Oj, här har det ekat tomt hela 2012. Tänk vad snabbt tiden går. Under de nio månader jag inte varit här har jag hunnit med att lämna allt gammalt tjorv bakom mig, haft roliga partynätter med mina vänner, skaffat en underbar pojkvän, åkt utomlands med mina bästa vänner, både haft ångest och slutligen klarat delprovet, hängt en hel vecka på peace and love, jobbat jobbat och åter jobbat. Och det är ändå bara en liiiten liiiten del av vad jag hunnit med.

Den senaste halvtimmen har jag spenderat med att läsa igenom gamla inlägg här. Fint. Ibland tycker jag precis som förut och ibland är det bra att saker och ting har förändrats. Nu när en lugn period kommit så tror jag att jag återupptar skrivandet här. I alla fall ibland, då jag vill skriva av mig. Det är väl vad en blogg är till för? En dagbok på internet.