Jag kom till träningen, lite halvt opepp, men ändå tillräckligt pepp så att jag skulle vilja spela fotboll och eventuellt springa någon runda på löparbanan efteråt. Men icke.

Direkt när vi kom dit var det frivillig uppvärmning innan cooper-testet satt igång. Alltså - jag och tester måste få förberedas mentalt, minst ett par timmar innan (för linsundersökning är förberedelserna på ett år, men beep-test och cooper-test är det cirka 4-12timmar).

Då hade man alltså inget val än att bara sätta igång och springa de där himla åtta och ett halvt varven. Tur att jag tränat ganska lugnt tisdag och onsdag, så man orkade detta. För det var verkligen inte kul. Dock sprang jag och en till på ca 12 minuter, vilket var väldigt bra eftersom de andra sprang på allt mellan 13 och 16 minuter.

Så en helt ok insats, trots att man inte förvarnades. Och inte nog med det. När träningen var slut började coachen snacka om imorgon. Vadå imorgon!? Jahapp, då var det simning - 60 längder. Där var vi med de mentala förberedelserna igen (simning kräver åtminstone 48 timmars förvarning!).

Så nej, ingen simning imorgon. Dels för att jag inte var förvarnad, dels för att jag suger på att simma och dels för att jag inte kan imorgon.

Nu ska jag klunka lite vatten och titta på scrubs - för DET förtjänar jag.

Vad är det som har hänt?

Har alltid haft en sisådär en, två trogna besökare per dag denna månad (och typ alla andra dagar också). Fast igår spurtade det upp till HELA 40 PERS! Och idag, innan jag ens hunnit skriva något i min fabulösa blogg, så är besöksantalet redan tio gånger mer än vanligt.

Har jag blivit länkad av en de stora storbloggarna eller vad är det som är fel? Eller är det bara så att ni gillat att läsa mina inlägg extra mycket, för de varit extra bra? Let me know what you're thinking.

Eller nä, jag skulle inte kunna bli storbloggare. Det här med besökare skulle bli alldeles för farligt för mig. Vilken press alltså - att hela tiden vara på topp och skriva superbra inlägg. Jag lyckas trycka fram två tre bra inlägg - PER år. Nä, tur man är mini-bloggare - om ens det. Typ obefintlig är nog det rätta ordet.

Idag gjorde jag något som jag länge fasat för. Under säkert ett års tid har jag sagt att jag ska gå och få det överstökat. Jag har bokat tid två gånger (tror jag), men lyckats avboka dem båda (blev sjuk/orkade inte). Men nu tvingade E mig in dit. Ja, jag snackar om linsundresökning.

Kvinnan babblar på om linsundersökningen..
Jag: Nä, det var ett tag sen sist. (ja, en sisådär fem år sen - i sexan (!!))

Kvinnan: Hur länge brukar du ha dom på dig - två veckor?

Jag: Nja, lite längre. Jag har inte på mig dom varje dag. (Vadå liiiite längre? Typ lite mer än en månad - plus att jag har på mig dom ofta)

Men nu var det i alla fall bortgjort. Och det var inte så farligt. Det bästa var ju att jag hade fått samma fel på båda ögonen, så nu behöver jag inte köpa två paket med olika styrkor för vardera öga. Perfa!!

Då SYNs vi väl om fem år igen, då det börjar vara dags för en linsundersökning igen. he he