Jag började fundera på varför jag knappt orkar logga in här på bloggen ofta. Jag går hellre mer sällan och när jag väl är inloggad så bombaderar jag med inlägg, istället för att fint och prydligt skriva lite smått då och då. Då slog det mig varför jag är så lat.

Det är ju inte automatisk inloggning på bloggplatsen!

Jag menar, facebook/bloglovin/m.m är jag inne på varje dag. Det är ju bara att klicka upp sidan i explorer och vips så är man inne. Snabbt och smidigt. Nemas problemas liksom. Men när jag ska hit. Nä, då måste jag först skriva in mitt himla bloggnamn och lösen. Sen måste jag DESSUTOM skriva in någon himla säkerhetskod. VARJE gång jag loggar in. Fattar ni hur jobbigt det är!?

Så jag tror bloggplatsen hade tjänat på att ha en automatisk inloggning varje gång man klickar upp sidan. Utan nån himla säkerthetskod. Eller dom hade kanske inte tjänat på det. Men jag hade säkerligen loggat in flera gånger. Så lat som jag är.

Dagens ungdomar alltså... (eller det kanske bara är jag?)

Poeter/diktare (eller vad man nu kallar dom nuförtiden) är ju inte riktigt helt friska.

Nyss när jag satt och halvskummade igenom min blogg så tittade jag på högra sidan i menyspalten, där det stod "För ett år sedan" och så var det rubriker på inlägg jag skrivit för exakt ett år sen. En av rubrikerna var "Drömmer om Thailand istället".

Känns surt att jag bara fått drömma vidare. Det är ju inte bra att drömma för mycket. Jag vill till Thailand - NU.

Meeeeen, som så många andra gånger, får jag helt enkelt drömma vidare.

Ibland förstår jag inte nivån på våran engelska b kurs. Inte nog med att vi spenderade säkert tre lektioner till att rita, förklara och hitta synonymer till typ 10 ord. Igår fick vi dessutom en höruppgift som var som följande:

Vi skulle lyssna på fyra olika personer som berättade om sig själv och så skulle vi lista ut varifrån de kommer, eller vilken dialekt dom hade. De fyra alternativen var British, American, Australian och Indian - vilket läraren redan har talat om för oss.

När vi slår upp hörövningssidan och bandet börjar läsa på första stycket, som säger exakt vad vi ska göra, så avslutar den med - Ett tips: Det är fyra olika länder.

Man ba; Noo shit, menar dom det!!??

Dessutom har vi knappt öppnat bokan utan får ganska lätta stenciler att klura på. Och bänkboken som vi hade för ett tag sen fick vi väl cirka en och en halv månad på oss att läsa ut, till skillnad från svenska b kursen - då det var 2-3 veckor som gällde. Men, jag klagar inte! Bara det att i slutet så kommer det typ vara värsta megasvåra slutprovet, som betygen kommer gå efter. Och då kommer jag sitta där och inte kunna någonting. Kuuuul!