Skridskoåkningen gick bra och vi båda överlevde. Man kom till och med ihåg hur man åkte bakåt och på olika skär och så vidare. Så det är som att cykla!

Dessutom gick min ritperiod igång igen. Eller jag hoppas då det. För jag håller på att rita en teckning och jag är faktiskt förvånansvärt nöjd med den. Än så länge. Man vet ju aldrig hur den kommer se ut när den är klar. Oftast är det fult under tiden - fint i slutet, fint under tiden - fult i slutet. Fast denna gång ser den faktiskt ut att bli bra. Försöker mig på att rita en kille. Det är bra träning. Ritar ju nästan bara tjejer för jag tycker det är enklare. Men nu ville jag ha en liten utmaning. :)

Nu ska man snart snöra på sig skrillorna och bege sig ut på den hala isen tillsammans med Pauline. Första gången för detta år, så önska mig lycka till! Fast det är nog som att cykla. Om man har gjort det en gång så klarar man det hela livet. Jag hoppas då att det stämmer... :)

Idag kom jag på att tänka på en grej...

Jag har vaknat kring sex/sju varje dag sen juldagen. Det är sjukt! Jag som älskar att sova till minst tio, elva på lov. Men nu när man har skaffat ett jobb blir det inte av. Idag sa jag till och med att jag hade SOVMORGON eftersom jag inte var tvungen att stiga upp förrän halv nio. Vadå att halvnio är sovmorgon? Det är ju tidigt!! Jag skulle ju dött i vanliga fall av träning så här tidigt. Men tack vare mitt finfina jobb så har jag ändrat min uppfattning om tiden helt. Ganska bra kanske. Mindre bra är dock att jag är TRÖTTTTTT nu.... ZZZZZzzzzzzz.......