Jag och P har blivit väldigt kill-galna på senaste tiden. När vi brudar sitter i uppehållsrummet, matsalen - ja överallt. Det kommer in en snygg kille, vi spanar in honom, tittar på varandra och flinar samt nickar lite förstående mot varandra. Det har pågått i flera dagar nu. Och igår när vi spanade in en i uppehållsrummet och kommenterade hans klädstil, tatueringar och om att vi sett han tidigare utbrast E:

"Men, borde det inte vara tvärt om!? Jag och P (samt E, som inte var där just) är singlar, men NI - som har killar - sitter och spanar in andra killar under skoltiden!!"
Jag och P kollar lite flinandes mot varandra.
P: Ja, men man får väl titta!
Jag: Instämmer helt!

Men det är liksom alldels utmärkt att göra detta med P eftersom hon och jag har samma smak. Vi tänker likadant. Helt synkroniserat. E, P och E fattar dock ingenting av våran unika grej vi håller på med.

Idag var kyrkgruppen i skolan och vi hade en liten samarbetsövning. I slutet av övningen skulle vi säga några adjektiv om oss, som vi i gruppen hade beslutat om.

A: Jag valde då ordet öppen, eftersom jag tycker jag är öppen på alla möjliga sätt.
A.L börjar asgarva och vi andra stämmer in, dock lite segare eftersom vi inte riktigt först fattade det roliga.
A: Men inte just på det sättet!

Våra lärare var även med i denna övning och man skulle välja ut ett ord som de tyckte var roliga att få. Båda tog cool. Då bröt vi ut i skratt för andra gången denna dagen.

Och om ni undrar mina ord så var det tänkare, konstnärlig och klurig. En liten blandad kompott där.